Den första tiden

När mörkret ansatt - och det har väl hänt - och du bara smög dig fram med de vackraste ögonen och lade dig vid min sida mjukt och varmt. Din instinktiva läkekonst strålade in i mig och du låg kvar.

Vi ändå

två skuggor

två som sorgsenhetens fåror plöjt

i hjärta och kind

att tröstas

inte möjligt

ändå försöka

i livet

behåll mig

håll om min otillräckliga ryggrad

Skriv min längtan

Vill inte höra verbala nystan av meningslösheter. De tysta orden är mitt allt.